Anglagard - Rosten - текст песни, слова, перевод, видео

RÖSTEN

I drömmen hörde jag honom ropa. Och i detta ögonblick av långväga svar återfinner jag den milda döden, andas jag trädens födelse. Ljungens klockor lämnar fritt sina hemligheter i min hand. Min kropp är markens svalka och den sköra höstens moln glider genom mina ögon. Han ropar i gryningen och rösten var min moders. Havet ska bära mig till en famn.

THE VOICE

Dreaming, I heard his cry.

And in this moment of

distand answer

I find, once again,

my gentle death,

I breathe

the birth of the trees.

The bells of the heather

yield freely their

secrets into my hands.

My body is the cool of the ground

and the clouds of the brittle autoumn

glide

through my eyes.

He cried at dawn

and the voice was my mother's.

The sea will bear me

to his arms.